Sex boenden på fem år

 
Som jag nämnt tidigare har jag bott på en himla massa ställen de senaste åren. Mest för att...livet liksom blivit så och att jag pluggat, mer än att jag älskar att packa om man säger så. Jag tänkte att nu när jag flyttar om en vecka kan jag bjuda på en liten genomgång av alla de här platserna jag bott på!
 
 
Tavla  1994-2013
Här i mitten där träden öppnar upp sig växte jag upp. Har än så länge inte hittat en plats jag älskar så mycket som Tavla. De är här jag känner varje grusväg och blomstertuva som min ficka. På sätt och vis flyttade jag redan på deltid 2010 när jag började gymnasiet och var bara hemma på helgerna.
Tavla är: Vackert, djur, skog, hemma hemma, familj
 
 
 
Tvååker, 2010-2013
Så när jag var 15, och hade turkosa naglar tydligen, flyttade jag alltså till elevhem för att jag skulle gå på en lantbruksskola där jag ologiskt nog skulle plugga till florist. Kände mig så oerhört vuxen när jag började laga mat, handla, inte hade föräldrar som hade koll på när jag gick och la mig osv. Har typ inga bilder från mitt rum här men var ganska fult med standardmöbler. Kök och vardagsrum delade man med ett gäng andra...eller så gjorde man som jag och gick till huset bredvid och var istället. Där bodde alla mina vänner och där träffade jag Mathilda som jag nämner lite då och då! Hon bodde i det coola huset, det gjorde inte jag...
Tvååker var: tonår, frihet, nytt nytt nytt
 
 
 
Vid Halmstad Högskola 2013-2014 (-2016)
Efter studenten flyttade jag och Daniel ihop på 28 kvadrat i en studentlägehet precis vid Högskolan i Halmstad där Daniel börjat plugga. Den var liten, mörk, trång och låg på bottenplan med insynsskydd. Har verkligen letat men har verkligen inga bra bilder inifrån! Men trots att den var liten osv. var det fantastiskt att flytta till en EGEN lägenhet!
Halmstad var: Trångt, vuxet, alltid höst i mina minnen(?)
 
 
Åkarp 2014-2016
2014 började jag plugga på Alnarp mellan Lund och Malmö. Precis där i mellan ligger även orten Åkarp. Det finns en Melodifestival-mellanunderhållningslåt om hur lite som händer i Åkarp. Sant. Har verkligen inga bra bilder här ifrån heller. Älskade Alnarp. Var inte lika såld på Åkarp. Efter att bott på elevhem väntade jag mig att det skulle vara socialt att dela hus med 4 andra studenter. Men såg aldrig av dem och jag hade tillslut ett pussel på köksbordet för det var bara jag som använde köksbordet i vilket fall. Hade ett litet fräsch rum men delade alltså resen av en villa med någa andra. Under den här perioden bodde jag parallellt i Halmstad på helgerna!
Åkarp var: EXTREMT o-ljudisolerat, vänta på tåg, cykla hem sent från roligare saker än mitt rum, Alnarp<3
 
 
Lomma 2016-2017
2016 flyttade jag och Daniel helt från Halmstad och då ville jag inte bo på en plats där jag delade kök och dusch och inte kände mig hemma så jag bytte från ett studentboende till ett annat. Mycket mindre men bara mitt nu! Ett annex på en villatomt några kilometer från skolan. Älskade att ha mitt eget och bodde nära mina vänner...men det var verkligen det enda som var bra. Lomma var: Trångt, spindlar, fukt, dåligt WI-FI, 5 minuters varmvatten, avsaknad av tvättmöjligheter... 
 
Det fanns inte tillräckligt med bordsplats för scones-frukost...så golvpicknick...
 
 
Veddige 2017-2018
När jag pluggat färdigt (nästan, skrev kandidatarbetet parallellt) flyttade jag till en liten håla utanför Varberg. Jag hade fått jobb i Varberg som jag spontansökt. Varberg har ca 10 års kötid för att få boende så när jag fick ett förstahandskontrakt på en egen lägenhet på 40 kvm 16 min från stan så tackade jag ja. Det är alltså här jag bor nu i 7 dagar till. När jag tittar tillbaka såhär så inser jag att jag verkligen trivts superbra i den här lägenheten. Inga spindlar, ingen luftavfuktare, eget kök, tvättmaskin, uteplats...
Veddige är: Lugn, Mitt eget, uteplats, natur
 
 
 Så efter att ha flyttat runt en massa så blir man ju påverkad. Jag gillar tillexempel inte prylar. Vill helst inte ha saker, troligtvis för att jag vet att jag måste packa dem och de tar plats. Jag har lärt mig att uppskatta saker som att ha en riktig ugn, varmvatten, egna möbler eller att inte behöva ta på mig byxor för att gå ut i köket på kvällen och hämta vatten. Jag har också testat att bo med väldigt många på ett socialt sett, att bo i ett osocialt kollektiv, att bo helt själv och att vara sambo. Tror det är ganska givande ändå.
 
Så nu flyttar jag igen alltså, får se hur länge det blir den här gången, men en sak är säker, jag vill aldrig flytta ifrån Daniel igen!
 
 Hur har ni bott? Var har ni trivts bäst och hur ser boendedrömmen ut?

Läs en biografi

 
Brukar ni variera er när det kommer till genrer på böcker och film/ tv-serier? Jag har insett att jag är ganska enkelspårig när det kommer till böcker och samma om jag ska titta på film själv. Då blir det oftast något feel-good-aktigt. Tänk Jenny Colgan, Englandsmys med lite romantik, humor och drivkraft. Eller så blir det ungdomsromaner. Ni vet "Unga vuxna"-hyllan där Nicola Yoon och Jandy Nelson är favoritförfattare. Men ibland kan man behöva lite variation för att utvecklas tror jag. I våras läste jag en klassiker, det han ni spana in HÄR och nu har jag faktiskt läst en biografi för första gången.
 
Göt såhär:
-Botanisera i biografihyllan nästa gång du ska köpa/låna en bok.
-Eller fråga någon du känner om ett boktips!
-Eller ta helt enkelt mitt tips som kommer här!
 
 
Jag läste Ett jävla solsken av Fatima Bremmer som handlar om Ester Blenda Nordström. Jag hade hört om den här kvinnan någon gång i ett sammanhang jag glömt. Sedan tipsade Jenny om den här boken i somras HÄR. Strax efter lyssnade jag på Fatimas Sommarprat i P1 och kände att jag måste läsa boken om Ester Blenda!
 
Ett Jävla Solsken är alltså en biografi skriven 2017 av Bremmer och handlar om Ester Blenda Nordström som föddes nästan precis 100 år innan mig och var journalist, författare och äventyrare. Hon var enormt stor under sin tid och slog igenom när hon som ung journalist utgav sig för att vara piga för att på riktigt nära håll kunna granska pigors arbetsförhållande på gårdar som under den här tiden var riktigt usla (förhållandena alltså, inte pigorna...). Det är här boken börjar för att sedan följa hennes liv i kronologisk ordning.
 
Eftersom Ester Blenda skrev mycket brev och mycket brev av henne och om henne finns bevarade är boken mycket levande och det är fascinerande att följa hennes liv från det ena galna journalistäventyret till det andra. Från att hjälpa till med att undersöka svältförhållandena i Finland under krigstider och hennes år som samelärare till åsneridturer över Anderna och expeditionen till Kamtjatka (som jag enbart vet var det ligger pga Kamtjatkabjörken, Betula ermanii) Sibirien. Det här är dessutom under en tid där kvinnor knappt fått rösträtt.
 
Men det är kanske den andra sidan av Ester Blendas person som gör att boken grep tag i mig och att jag satt kvar med en vemodig och omskakad känsla efteråt. Den sidan av henne som inte beskrivs som "Ett jävla solsken". Ester Blenda var enligt vad allt pekar på homosexuell. Det här under en tid där homosexuallitet räknades som brottsligt och sjukligt. Så utöver alla storslagna äventyr får man följa en kärlekshistoria som i allafall berörde mig mer än vad många fiktiva historier någonsin gjort.
 
Så, läs den! Om ni inte är helt övertygade så lyssna på Fatimas sommarprat HÄR!
 
 
Har ni läst Ett jävla solsken? Vad tyckte ni? Eller har ni läst någon annan biografi som ni fastnat för?
 
Permalink Kategori: Övrigt Taggar: Böcker, Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer, Läsa, biografi; Tankar (1)