Vad jag gör om jag får bestämma

 
Hej vad svårt det är att hinna skriva när man har nya arbetstider man inte är van vid! Men idag är jag här i allafall!
 
Jag tänkte att mitt i all "Lära sig nya rutiner och arbetssätt på en nya arbetsplats med nya kollegor i en ny stad som man ska lära sig att hitta i och lära känna"-känslan vill jag fokusera på vad jag hade gjort en dag om jag fick bestämma helt själv och inte varit bunden till fysiska lagar om tid och rum (...) och annat stelt och fantasistoppande. Inspirerat av Elsas roliga inlägg HÄR.
 
Vi börjar med frukost ihop med andra. Ni vet när man sovit över hos någon eller att andra har varit hos en sen dagen innan och man får fixa frukost till andra och det är så mysigt när folk vaknar en efter en och sedan samlas man och gör en vardagsgrej som frukost till något supermysigt.
 
 
Sen på förmiddagen när folk droppat av drar jag ut till mina föräldrar och så rider jag och mamma ut i skogen och pratar om livet och galopperar, den bästa kombinationen av aktiviteter kanske?
 
 
 
 
Till lunch blir det helst något hemlagat där man hackar mycket och kokar länge, sånt är roligt. (Kom ihåg att den här dagen har obegränsat med tid!) Sen åker jag och alla som vill hänga på till något härligt naturområde, ja, Abiskofjällen kanske? Eller valfritt naturreservat på närmre håll funkar också men vackert ska det vara i allafall! Vi har packat ryggsäckar med äventyrsgodis och termosar med varm choklad!
 
 
 
 
 
 
Vi traskar och går och är om vart annat tysta och njuter av utsikten och lugnet och ibland har vi vilda diskussioner om viktiga saker som miljö, politik, tv-serier och böcker. Kanske stöter på några bär eller svampar vi plockar med oss!
 
 
 
 
Sedan när vi är hungriga stannar vi och grillar. Daniel kan få elda. Allt smakar bättre i naturen.
 
 
 
När det börjar skymma är vi tillbaka hemma vid någons köksbord. Där drar vi fram spel och kortlekar och tävlar tills vi inte orkar mer. Frukt och te är obligatoriskt. Levande ljus också. Mobiler där imot kan vara någon annanstans.
 
 
 
 
 Så om jag fick bestämma skulle jag alltså sammanfattningsvis helst vara utomhus större delarna av dagen och helst men mina favoritmänniskor hela tiden. Även om jag inte kan knö (<-- ser väldigt dialektalt ut när jag skriver det, glöm inte att jag pratar halländska ni som aldrig träffat mig i verkliga livet) jag menar trycka ihop allt på en dag så kanske jag ändå kan lära mig något av det här. Att jag mår bäst i naturen men min familj och mina vänner omkring mig. Något att ser till att planera in oftare då kanske?
 
Vad skulle ni göra en dag om ni fick välja heeeelt fritt? Dela gärna med er här!
 

Orientera

 
Jag är tillbaka! Alltså...förra veckan var ganska extrem. Det händer så himla mycket just nu, mitt i att planera för att flytta/ byta jobb/ny stad/ kurs i företagande/ livet... Så bloggen hamnade inte på översta plats helt enkelt. Men jag hade material som legat och väntat ändå som jag tänkte dela med mig av.
Jo, jag har ju säkert nämnt det någon gång då och då, men jag är ju orienterare. Är inte superaktiv, som jag var när jag var yngre men tävlar några gånger varje år. Förra helgen gick jag bara en bana med mamma och Daniel och passade på att fotografera, något som är svårt i vanliga fall... Så idag tänkte jag visa hur det går till på en riktig orenteringstävling och förhoppningsvis utvidga bilden från skolorienteringen som oftast brukar bestå i oengagerade lärare, elever som går vilse och regn...
 
TC
Orientering sker ju som bekant ute i skogen och därför är man alltid på olika ställen när det är tävling. Istället för en idrottsplan eller idrottshall har man nya TC, Tävlingscentrum, varje gång. Här finns målgång, marka, sekretariat och alla klubbars tält och väskor. Antingen är man anmäld i en klass, jag brukar springa D21, alltså damer 21 år och uppåt. Det är "toppklassen", längst och svårast. Jag kan inte byta varken upp eller ner förens jag kan springa D35... Sååå är några år kvar. Men! Det finns såkallade öppna banor där det kvittar om man är man eller kvinna och hur gammal man är. De kan man anmäla sig till på plats så det gjorde vi den här gången när vi ändå bara tänkte gå.
 
 
Till start
Från TC får man oftast traska en bit för att komma till starten. Den här gången var det en ganska  ojämn väg till start...ca 700 meter upp i en backe. Har följt snitslar hela mitt liv...
 
 
 
Start
Väl framme måste man tömma och checka sin sportident-bricka, eller "pinne". Det är en liten bricka man har runt sitt finger med ett chip i som gör att man kan ta tiden. Vid varje kontroll finns en avläsare som man sticker brickan i som regestrerar tiden.  Så inga häftaparatsgrejer som det brukade vara i skolan. Glömde dock ta en bild på en sportident men här är min i efterhand. Tömning och checkning gör man för att förra tävlingens data inte ska finnas på brickan.
 
 
 
Sportident och tumkompass!
 
Vi starten finns olika fållor där man går fram vid sin starttid. Där får man sin karta och kontrollangivelser.
 
 
 
Fack till olika klassers kartor och tiden som räknar ner tills du ska starta! Men springer man öppen klass som vi så får man starta när man vill.
 
 
Ut på banan!
Så startar man och är ute i skogen! Så går det ju ut på att hitta alla kontrollerna i rätt ordning och komma i mål!
 
 
Startpunkten är trekanten på kartan ovanför!
 
Har svårt att komma på en bättre sport än orientering. Man får vara i skogen och man får följa kartor! Hmm...inser nu att det kanske var orienteringen som kom först och min kärlek till skog och kartor som kom sen...
 
 
Men känslan att hitta kontrollen efter att ha haft en bild i huvudet om hur det ska se ut där den ligger är svårslagen. Som skattjakt.
 
 
För de allra minsta tävlande finns klassen "inskolning" som har glada och ledsna gubbar beroende på om man väljer rätt väg eller inte. Det är alltså inte ovanligt med 7-8 åringar som tar sig runt helt själva på sina banor.
 
 
Tänk er en sport där du kan springa i skogen, utan att andra tittar, följer dig eller märker om du gör fel. Det är förlåtande och samtidigt väldigt uppmuntrande när man hittar kontrollerna! Det är en sport för alla åldrar. Och nej det är inte bara ett klychigt uttryck, klasserna vid en vanlig tävling brukar gå från inskolning via H/D10 och upp till H/D75. Alltså 10 åringar och 75 åringar på samma tävling. Tycker det är så himla himla fint. Inte konstigt att orientering oftast är en familjesport där båda barn, föräldrar och far/morföräldrar är ute i skogen samma dag.
 
 
Ja, sen går man i mål, väntar in sina klubbkompisar/(Familj) och sitter ner, jämför kartor, berättar var man bommade, vad man såg något djur, var man trampade ner i en mosse eller vart man hjälpte ett barn. Så lite choklad eller en grillad hamburgare från markan på det.  Välspenderade timmar en förmiddag!
 
Kanske har jag inspirerat någon? Kanske skrämt någon annan! Har ni orienterat någon gång utanför skolan?

Gå på utställning

 
I ett annat liv hade jag varit mönsterdesigner. Ser det lite som ett drömjobb, att hitta ett tema, göra mösterrapporter, handmåla och skapa mönster till tapeter, tyg osv. När jag gick på gymnasiet gick jag en kurs som hette enbart "design" och var en tillvalskurs som var en av de roligaste kurser jag läste  (okej läste massa roliga kurser på gymnasiet i och med att jag pluggade till florist men den här stack ut lite från allt med snittblommor). Ett moment i designkursen var just att jobba med att skapa mönster och vi besökte Borås tapeter.
 
Med den bakgrunden kanske det inte känns helt orimligt att spendera sin lördag genom att gå på en miniutställning i en liten håla utanför Alingsås för mönster!
 
Gör såhär:
Gå på utställningar! Känn dig lite kulturell och spana på konst, mönster, filmrekvisita, foto, teckning, prylar, ja vad som helst! Det är inte helt ovanligt att utställningar är gratis dessutom. Kolla in hemsidorna till ditt närmsta bibliotek, stads-/länsmuseeum eller kanske kommunens hemsida. Där brukar det dyka upp om det är något aktuellt på gång!
 
 
Så vart var jag då i helgen? Minns ni podden Billgren Wood jag tipsat om? I det senaste avsnittet med tapet-tema tipsade det om den svenska mönsterdesignern Emma von Brömssens aktuella utställning i Nääs Fabriker. Efter som det var på rimligt avstånd och med min svaghet för mönster tyckte jag det lät som ett perfekt utflyktsmål för helgen! Jag tog med två av mina favoritmänniskor och åkte dit!
 
Nääs Fabriker ligger utanför Alingsås och är ett gammalt industriområde som gjorts om till en fräsigt mötesplats med butiker, hotell, konferens, fik osv.
 
 
Utställningen var enbart ett rum med 10 olika mönster. Jag hade kunnat tänka mig att ta hem nästan alla! Emma von Brömssens mönster är handmålade, ofta i blå toner och med natur- och djurmotiv. Som en modern-västkust-William Morris? Blåregnet rakt fram hade varit perfekt i alla fönster på Alnarps slott...
 
 
Möbler klädda med Emmas mönster gav en annan dimension av textilierna. Varför inte en soffa med harar?
 
 
Mönsternas historia fanns att läsa på väggarna i riktig utställningsanda!
 
 
I samma byggnad som utställningen hölls i fanns flera butiker att strosa i. Mycket tjusigt fanns på plats.
 
 
Ett citrusdoftande butik med dyra och snygga saker.
 
 
Som en perfekt rosa fotölj med matchande väggar (eller tvärtom...)
 
 
Utställningen pågår fram till Augusti och är gratis! HÄR kan du läsa mer. Passa på att spana in Nääs Fabrikers fina område och kanske avsluta med tårt-fika i Alingsås som vi gjorde!