Vad mormor gjort

 
Idag tänkte jag visa något som jag inte gjort själv, det är istället vad min mormor gjort. Vad hon gjorde somrarna 1954 och 1955 närmare bestämt. Det är så otroligt fint och jag vill ändå tänka mig att det påverkat några av mina val i livet om man ska vara djup och lite poetisk.
 
Under hela min uppväxt har både min mamma och min mormor matat mig med namnen på alla små blommor i vägkanterna. Så redan när jag var i lågstadieålder kunde jag vad majoriteten av blommorna hette som jag kunde stöta på  där hemma och även de hos mormor och morfar. För mig var det inte  "blommor" det var ängsväddar, skogskovaller, styvmorsvioler och gökärt. Precis detsamma var det för mormor, men då var det hennes pappa som stod för lärandet. Mormor fick även under två somrar när hon gick i 3b i Läroverket, 1954 och 1955 göra ett herbarium i skolan. Så nu, när jag efter tre år av växter, växter och växter, avslutat min utbildning fick jag  just hennes herbarium som examenspresent.
 
 
Öppnar man upp banden som håller ihop skivorna ligger de gulnade stabila arken i buntar mellan tunt brunt papper. Varje ark har en liten växt fasttejpad och i hörnet en tillhörande etikett.
 
 
Såhär ser de vackra etiketterna ut, noga ifyllda med en kort ståndortsbeskrivning, familj, namn, datum då den samlats in och av vem. Så den här röllekan plockades alltså för 63 år sedan i en grusbacke någonstans utanför Slöinge i Halland.
 
 
50-tals hallon!
 
 
Gamla fotografier och film har gett mig den något skeva bilden av att allt före 60-talet är aningen färglöst när jag tänker på det...Ja, jag vet att det är konstigt men den här lilla blomman påminner om att dåtid inte är som på blekta fotografier.
 
 
Varje bunt innehöll växter från samma växtfamilj. Det här är min favoritfamilj (Ja...man kan ha en sådan...) Boraginaceae. Innehåller vackra saker så som förgätmigej, ormöga och lungörter.
 
 
Och visst fanns det en förgätmigej sparad, plockad på en åker i juli.
 
 
Det fanns även en gökärt, en av de första blommorna jag lärde mig för den växte på vägen till hästarnas sommarhagar. Ser ni den lilla göken? 
 
 
 Den här violen plockades precis 63 år, på dagen, innan jag fick hela växtsamlingen.
 
 
 Tack mormor, för att jag fick den här samlingen och för att du lärt mig alla små blommor vi stött på tillsammans!