Gör en lampskärm

 
Nu ska jag inte lämna ut någon så nämner inga namn men peronen jag bott hos den senaste tiden när jag skriver mitt kandidatarbete har länge haft en lampfot utan skärm. Jag kan tycka att den ensamma glödlampan inte bara gav ett jobbigt ljus utan en aning ohemtrevlig känsla dessutom. Redan tidigt i år när Monthly Makers hade temat Loppis fick jag idéen att göra en lampskärm men så var det flyttkaos, tidsbrist och annat och så glömde jag av att jag hade ett halvfärdigt material för att visa upp hur det blev. Det här var så enkelt att vem som helst kan slänga ihop det på under en timme och dessutom för bara några tior om man hittar materialet på loppis!
 
Du behöver:
-En oklädd Lampskärm
-Tyg (Använde bara det vita på bilden)
-Sax
 
 
 
Gör såhär:
 -Börja med att klippa och sedan riva upp längs med ena sidan på tyget för att få en enda lång remsa. Jag använde ett litet vitt lakan som verkar ha varit till en barnsäng.
 
 
-Genom att inte riva hela vägen ut och sedan påbörja ett nytt klipp parallellt med det förra kan det bli en enda lång remsa av lakanet!
 
 
-Färdig att använda! Det blir dock smidigare om man nystar ihop remsan...
 
 
-Knyt fast ena änden i lampskärmens yttre kant.
 
 
-Börja linda!
 
 
 
-När du täckte hela vägen runt avslutar du med att knyta änden i lampskärmen och klipp av!
 
 
-Rensa bort lösa trådar och rätta till remsan så det blir  jämnt och fint! Klart!
 
 
 
Tycker det blev enkelt och fint! Släpper kanske igenom lite lite ljus men går att justera genom att linda upp remsan och linda det lite glesare!
 
 
 

Spela Sushi Go!

 
I helgen hade vi en hel spelhelg! Ett nytt spel för mig var Sushi Go som min kompis Mathilda hade med sig och blev lite av helgens succé. Det är så löjligt enkelt, snabbt och nästan jobbigt gulligt. Alltså glad sushi i pastellfärger liksom? Men som sagt utöver sockersötheten på det så var det riktigt kul så dagens tips blir Sushi Go!
 
Du behöver:
-Spelet Sushi Go! Finns på nätet och jag har även sett det på Si-fi bokhandeln. 
-2-5 spelare. (Det står 5 på asken men vi var 6 och det gick bra det också!)
-Ca 15 minuters speltid.
 
 
Så funkar det:
Spelet är ett kortspel och på alla kort finns små sushibitar. Alla bitar ger olika poäng och vissa blir bättre om man kombinerar dem med varandra. Flest poäng vinner! Det roliga med spelet är att när ett gäng kort delas ut till varje person i början så väljer alla ett kort att spara och sedan skickar man handen till höger. Så väljer man ett nytt kort från dem man fick av grannen och tillslut är alla kort på händerna slut och så får man se vem som gjort smartast val och haft lite flyt. Bäst efter tre omgångar vinner!
 
 
Korten som väljs har man öppet på bordet så om du samlar på något ser alla andra det också. Öppet för taktik och möjligen sabotage alltså.
 
 
Det finns såklart lite specialregler men det går väldigt fort att lära sig och väldigt fort att spela.
 
 
Plus med Sushi Go!
+Så löjligt fint och gulligt.
+Snabbt och effektivt, behöver inga förberedelser, behöver knappt någon plats...
+Ganska simpelt dessutom och passar perfekt att spela sent på kvällen när andra spel kräver mer koncentration.
 
Minus med Sushi Go!
-Finns nog inget? Möjligen ansåg jag och Mathilda att designen på baksidan på korten inte passade ihop med övriga utformningen...Det går att leva med.
 
 
Vi hann med ganska många olika spel från fredag till söndag. Här är en liten lista om ni är nyfikna! De tre understa har jag skrivt om tidigare.
 
-Och så spelade vi kort såklart, Bartock närmare bestämt!
 
 (Ett ej bloggvänligt glansigt bord vid fönster...)
 

Den personliga kortleken

 
När jag gick på gymnasiet åkte jag fram och tillbaka mellan skolans elevboende och mina föräldrar och lite senare även Daniel och hans föräldrar varje helg. Jag hade en grön axelbandsväska som jag älskade sönder. I den hade jag alltid sådana där nödvändiga grejer som nessesär och plånbok men också min dagbok och en kortlek med en randig hårsnodd om. Kortleken hade de illustrationer som jag fortfarande anser som de "finaste"  en kortlek kan ha och den började redan då blir lite dassig och sliten. Kanske var det just därför jag fick för mig att låta folk signera den?
 
 
Du behöver:
-Kortlek
-Penna
-Medspelare
 
Gör såhär:
-Varje gång du spelar kort låter du personerna som du spelat med välja ett kort och signera.
-Fortsätt så och nästan gång du spelar låter du eventuellt nya spelare välja ett kort och så vidare.
-Tillslut har du en liten autografsamling och en mycket personlig kortlek!
 
 
Så nu har nog mer en hälften av korten olika signaturer på sig! Slutade egentligen spela med den för något år sedan för att den blivit så sliten och vill inte att den skadas mer, men kom fram till att jag ändå ville tipsa om det när jag spelade med den i helgen. Det bör tilläggas att jag spelade väldigt mycket kort under gymnasietiden och även med min familj, på släktträffar osv osv. Kortleken bär spår av allt.
 
Vissa valde att signera med en snygg autograf!
 
 
Medans andra fick utlopp för sin kreativa ådra...
 
 
Och så vill jag avsluta med det här kortet som Aron valde för att han tyckte synd om det. Det fick ett litet extra hjärta, trots att det är det sämsta kortet om man spelar Skitgubbe...